Väntan

image


I historiens början finns en man. Mer än så är ännu svårt att säga.

Han föregås av en tystnad, av blanka blad och otänkta tankar. Historielös står han där på första sidan. Som skapad ur intet. Och land har ännu inte skiljs från havet. Himlens svalg har ännu inte öppnat sig.

En man bara. Så enkelt. Det är så det börjar.

Helt stilla står han där medan väggar materialiseras omkring honom. Världen och rummet tar form. Ett bord. En säng. Ett fönster. Utanför flyger fåglar förbi och kanske är det redan höst. Kanske har han redan åldrats. Kanske har denna första tid känts lång.

Det hörs ett sus från träden som står där helt nära fönstret. Så finns det alltså träd. Ett svagt mummel som kan vara en radio på andra sidan väggen. Kanske har han grannar?

Om man ser ut genom fönstret upptäcker man att man befinner sig i samma höjd som trädtopparna. Ljuset därute är svagt rött. Som om solen höll på att gå ner, eller slockna.

Det lågmälda radiomumlet accentuerar tystnaden. Får den att låta som ensamhet. Kanske väntar han på någon. Kanske har han väntat länge. Kanske är allt redan för sent.


Novellen ”Väntan” finns utgiven på Danje förlag. Den ingår i novell-tripletten Marulk tillsammans med novellerna ”Marulk” och ”Nära kanten”. Tripletten Marulk finns att köpa på Bokus, Adlibris, Dito och andra ställen där man köper e-böcker. Den finns också att låna på en hel del bibliotek.

3 tankar på “Väntan

  1. Sverre

    Hej Mårten! Gillar mystiken i texten. Är inte speciellt litterärt bevandrad, men undrar ifall stilen kallas något speciellt?
    Följer dig nu här på WordPress, hoppas du följer tillbaka.

    Svara
    1. martendahlrot Inläggets författare

      Kul att du gillade texten! Jag tror inte stilen har något särskilt namn, men jag tänker att det kan finnas en viss stilistisk likhet med Kristian Lundbergs spänningsromaner, t.ex. Eldätaren. Det typiska där är väl en väldigt synlig och närvarande tredjepersonberättare som reflekterar över själva narrativet på någon slags metanivå. Sen kanske man kan tala om ett surrealistiskt drag också. Fast nu låter det förmodligen som om texten är mycket mer uttänkt än den egentligen är. Framför allt är det en lek med ord och ett försök att följa en känsla eller stämning.
      Så det korta svaret är väl: nej, ingen särskild stil så vitt jag vet.
      Och självklart följer jag dig tillbaka!
      Tack för din kommentar!

      Svara
  2. Ping: Marulk  – ny novell-triplett ute nu | Noveller av Mårten Dahlrot

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s