Skärgårdslivets påfrestningar

image

I takt med den fysiska personens närmande till staden kan man uppleva en exponentiellt negativ påverkan av individens förutsättningar att leva ett framgångslikt skärgårdsliv. Den audiovisuella upplevelsen av fysiskt omedelbar omgivning påverkas av exempelvis den täta undervegetationen bestående av exempelvis elskåp och exempelvis cyklar; parkerade helt hux om flux bland gator och torg vilka beroende på täthet och omfattning i den rent rums-tidsliga utsträckningen kan korrumpera ens utsikt över vädernötta bryggor, vitblanka båtar och måsar som guppa på böljan den blå (hej, hå!)

Även barn och ungdomar – korta och ettrig – vilka förflyttar sig fram och åter i djupt irrationella rörelsemönster och genom detta, samt sin icke obetydliga tendens att ge verbala vingar åt godtyckligt sammansatta satser och fraser av tvivelaktig relevans för den egna utvecklingen och artens fortlevnad, kan utgöra en icke obetydlig faktor i sammanhang såsom morgonkaffestund eller såsig eftermiddagskontemplation av, i filologisk mening abstrakta sentenser och vittnesmål i första eller tredje generation – behandskade och svepta i lager på lager av höst.

Den urbana utfiskningen av kommersens vattendrag faller över en, drabbar en som dålig konst. Solblekta plastmöbler skaver mot näthinnan. Stillheten gömmer sig bakom hörn och i prång och på oexploaterade vindar. På innergårdarna virvlas vildhundar kring av vinden. Maktens män singlar ner från träden och förs bort med dagvattnet, hela vägen bort till reningsverksdammarnas land, där tunga dunster står patrull längs stängslen.

Sjöfåglarnas skrän når av rent sanitetstekniska skäl inte fram till sina mottagare utan går i retur och arkiveras i urvuxna fiskebodar invid vattnet, där de enligt Livsmedelsverkets rekommendationer inom ”rimlig för att inte säga lämplig tidsrymd” bör kläs in i damm och fint stoft för att åter tas i bruk när så sker.

Skärgårdslivet ryggar inför staden som en misshandlad hund: drar sig bakåt, kryper ihop och lever bara upp glimtvis. Men när så sker går fasader ner på knä, böjer sig för vinden och fladdrar bort, ut emot havsbandet. Och från himlarna sänker sig en sälta och omsveper människorna, lika mjukt som en sång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s