Evolution

wp-1490872795660.jpg

Finken säger att vi ska skylla på varandra. Att då kan de aldrig sätta dit oss. Och jag ska försöka men hela tiden tänker jag på tanten. Att benen stack ut. Och egentligen var det hennes eget fel. Vi sa till henne att gå bort. Finken skrek det flera gånger, men ändå gjorde hon inte det. Bara stod där och skrek. Men jag ska försöka. Jag ska säga att det var Finken. Och egentligen var det faktiskt det också, för det var hans idé och han som började hela skiten.

Det var dagen efter festen, på söndan, som jag bestämde mig för att aldrig gå in i köket mer. Helgen hade varit totalt fuckad men helt ärligt såg det för jävligt ut redan innan. Disk och damm och gammal mat på golvet och sånt. Och sen hittade Finken på den där sjuka grejen med ursoppan. Han brukar vara skum på fyllan. Som att hans vanliga kufighet bara sliter kopplet och går helt i spinn. Men det här tog fan priset.

Han hade läst nåt i Illustrerad Vetenskap om den där röran som det första livet började i. Och när alla andra gått hem så hängde han kvar och bara pratade så att öronen ville dö, och sen fick han för sig att han skulle koka en sån där soppa i mitt kök. Jag pallade inte och gräset var slut så jag låg bara i soffan och drack folköl. Men Finken sprang helt hit och dit, från spisen till kylskåpet till städskåpet med ett blommigt förkläde och mitt cyklop som skyddskläder. Öste lök och morötter, tvättmedel, gamla batterier och en massa annat skit i den stora orangea järngrytan som jag fått av farsan i julklapp. Och sen kokade han skiten så att det stank helvete ända ut i trappuppgången.

Någon gång vid sex somnade jag, lite efter att han zappat soppan genom att slänga ner brödrosten rätt i. Det bara small till i köket, alla elgrejer dog, och sen var festen slut.

När jag vaknade hade han stuckit och det räckte med en titt in i köket. Jag stängde och låste och tänkte ”jag går fan aldrig in igen”. Och det var typ då tanten kom och ringde på. ”Kommer lukten härifrån”, sa hon. Och jag sa såklart att jag inte visste vad hon snackade om, men det märktes att hon inte trodde mig för hon skrynklade ihop hela ansiktet och såg ut som hon hade en äcklig smak i munnen. Så jag sa att ”jag fattar inte ens vad du menar”, och ”ha en bra dag” och stängde dörren.

Dagen efter hördes de första ljuden inifrån köket. Det bubblade och droppade liksom, och först tänkte jag att det kom från vattenkranen. Men genom nyckelhålet såg det ut som att det var nåt skit med grytan. Som att innehållet höll på att svämma över, för det rann nåt brunt och kladdigt på golvet, från spisen, bort till fönstret och in under kylen. Skumt luktade det också, som en blandning mellan äggfis och den där lukten som kommer ur ett för gammalt apelsinjuicepaket. Jag tryckte häftmassa i nyckelhålet, käkade mackor med tubost och försökte plugga. Det gick okej. Strömmen kom tillbaka när jag bytte proppar men köket verkade helt kört för jordfelsbrytaren klickade så fort jag nuddade säkringarna till spisen och kylskåpet. Men det fick vara så. Jag pallade inte. Och dessutom hade jag naturkunskapen om tre dar …


Novellen Evolution är utgiven som e-singel på Danje förlag. Den finns att köpa hos AdlibrisBokusDito och andra bokhandlar som säljer e-böcker samt att låna på biblioteken.

2 tankar på “Evolution

  1. Ping: Ord utan gränser tipsar om ”Evolution” | Noveller av Mårten Dahlrot

  2. Ping: Evolution ute som e-bok | Noveller av Mårten Dahlrot

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s