Dimklocka

Dimklocka

Siri skrubbar potatis. Det är skönt att hålla händerna i arbete. Vattnet i den blekröda plastbaljan är ljummet, sjalen har hon lagt tätt kring axlarna, alla fönster är ordentligt stängda. Ändå nästan fryser hon. Utanför ligger världen insvept i dimma. Tjocka, som de infödda öborna säger. Blekvit som mjölkvatten är den och så tät att hon inte kan se björken som står mitt på gårdsplanen. Vattnet i baljan mörknar undan för undan, grumlas av jord och grus. Hon doppar potatis och borste i vattnet. Det är skönt att låta händerna var verksamma.

När potatisen är klar ska hon sätta den på spisen, sedan ska hon ta på sig stövlarna och gå ner till bryggan. Mässingsklockan tar hon med sig. Hon ska ringa. Låta det gälla ljudet skära genom tystnaden. Varför är det alltid så tyst när det är dimma? Som om hela världen stannar av och bara väntar. Vad väntar den på? Inte ens fåglarna hör man, och fåren – det vet hon – står tätt, tätt tillsammans i sina hagar. Tysta. Nästan utan att röra sig alls.

Och hon ska stå där, längst ut på bryggan medan klockklangen far ut över vattnet, ut och bort, ända till ekan där Eli sitter och drar ålareven ur vattnet. Han fiskar med krok numera, istället för med homma. Agnar med tobis eller tångräka och låter revarna ligga på sju eller åtta famnar över natten. Själv har hon aldrig varit med, men han har berättat.

Och sedan skall svaret snart komma. Ett pinglande från båten någonstans där ute i tjockan. En ringning för att visa att han hört, två om han är klar att komma in, och i så fall ska hon fortsätta ringa, låta klockan bli riktmärke för honom. Hon ska stå kvar på bryggan och ringa och ringa tills ekan lösgör sig ur dimman och kommer glidande emot henne. Och den här gången kommer han säkert vara klar. Tre gånger har hon varit ute redan. Han dröjer, men det var väl svårare att hitta reven än han trott. En guppande röd flagga dold i ett enormt moln av mjölkvit rök. Eli tycker inte om den, dimman. Kanske för det där som hände med Nils. Men han visste var reven låg, sa han. Han känner viken väl. Vet var alla grynnor och grund finns. Och kursen kunde han ta ut från bryggan. Sedan var det bara en fråga om att hålla den, ro rakt fram.

Siri sköljer den sista potatisen och lägger den i kastrullen. Häller av det överflödiga vattnet och släpper i en nypa grova saltkorn. Är han inte klar ska hon gå upp till huset igen och steka sillen. ”Ät du om jag dröjer” sa han innan han for ut. ”Ingen blir gladare av att båda får kall mat”. Och dessutom börjar hon bli hungrig. Skorpmjölet är redan blandat med mjölet och upphällt på sitt fat. Tar han lång tid på sig kanske hon börjar utan honom.

När hon öppnar dörren slår den kalla vätan emot henne. Luften känns tjock att andas och nästan genast bildar fukten små glittrande pärlor på hennes grå kofta. Hon sveper sjalen tätare om axlarna. Följer den upptrampade stigen över gräset, förbi björken som träder fram ur tjockan som en konturlös grå skugga, ner för grässlänten. Mot vattnet. Egentligen hade hon nog kunnat tycka om dimman. Den löser upp och krymper ihop världen, får den att kännas mystisk, förtrollad. Men så är det där som hände Nils. Det var innan Siri kom hit. Innan de ens träffades. Men Eli har berättat. Och efteråt drömde hon om hur den där ålen kommit ut ur munnen på honom.

Hon föser undan tanken. Nils hade varit ansvarslös. Ingen hade ringt dimklocka på hans brygga. Men det var likväl motvilligt som Eli gav sig ut. Han försökte vänta ut vädret, hoppades att det skulle lätta. Men till sist förmådde han inte skjuta på det mer. ”Ålen far illa”, hade han sagt. Och sedan, ”med tjugo minuters mellanrum”. De sista orden innan han klev ut genom dörren och svaldes av vitheten.

Vätan kryper genom kläderna. Bryggan knarrar under hennes tyngd. Och så står hon där. Längst ut. Klockan tynger i handen. För ett ögonblick tvekar hon. Lyssnar, men hör inget annat än dyningarnas skvalp mot strandstenarna. Så lyfter hon handen och låter klockklangen ljuda över vattnet. Och snart, snart skall svaret komma.

1 tanke på “Dimklocka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s