Bobo är här!

dahlrotnovellerna BOBO ny2

Bobo sa att det var en dålig idé, det där med takfläkten. Men han skulle alltid ha så mycket åsikter om allting, och dessutom hade han redan tidigare haft invändningar mot huset och det hade ju visat sig vara ett bra köp, för att inte säga ett fynd.
”Bobo är här”, var hans första ord när han kom för att titta på det. Hans ständiga entréfras. Vart han än kom annonserade han sin ankomst som om den var något som alla längtat efter och omedelbart behövde känna till. Vanligtvis pratade han sedan på som om hela världen stod och föll med hans svada, men den här gången tystnade han så fort han stuckit huvudet genom dörren.
”Den takhöjden är för fan ett skämt”, sa han till slut. ”Kåken ser ju ut som om den har sjunkit ner en meter i marken”.
Och visst, en och sjutti är en låg takhöjd. Det är det. Men priset var bra, fönstren hade schysst ljusinsläpp och jag har ändå alltid haft kass hållning. Bobo sa en gång under ett av våra småbråk att jag slokade som en illa vattnad påsklilja. Men honom ska man inte lyssna för mycket på. Han är som han är, och lägger man ingen vikt vid honom så tröttnar han efter tag.

Ungefär så trodde jag att det skulle bli med hunden också. Att han skulle lägga av med det påstridiga hävdandet av sina egna uppfattningars briljanta klarhet.
”Om du tror att du kan ha en Grand Danois i det där huset är du för fan helt dum i huvet”, sa han, med lite olika formuleringar och i varierande grader av affekt.
Men andemeningen var densamma. Och jag, som för länge sedan lärt mig att strunta i det mesta han sa, brydde mig oavsett ordval och tonläge inte om hans åsikt.
”Nej du har nog rätt, jag borde skaffa två, så den inte behöver vara ensam om dagarna”, svarade jag bara, och stängde sedan av tills det fradgande ordflödet sinat och han lugnat ner sig.

Det kostade mig ett löfte om en helkväll på Daisys för att få honom att köra mig till kenneln. Hundgården låg en bit utanför stan och Bobo svor över att hans sjaskiga gamla Opel Vectra hotade att skumpa sönder på den gropiga grusväg som tog oss de sista femhundra meterna från landsvägen och upp till gården.

Lola var den största, och på något vis mest definitiva av valparna. Hon lämnade inget utrymme för tvekan. Så fort jag kom in i rummet där de låg i sin korg spände hon blicken i mig. En varm och så vidöppen blick var det, att det kändes som att den lilla jycken bredde ut hela sin själ framför mig för att beskåda och ta ställning till. Och så fanns där en fråga också.
”Blir det du och jag?”
Och om jag varit den som behövde smältas så hade jag smultit på studs. Men faktum var att blotta tanken på en hundvalp gjort min själ alldeles skvalpig av känslor, och efter en dryg vecka i det tillståndet fanns ingenting hårt eller kallt inom mig. Hela jag var en öppen kram och Lola smet in och nafsade tag i mitt hjärta innan jag ens hann fatta vad som hänt.
”Du kan inte ta den hunden”, sa Bobo med något som liknade sorg i rösten, ”den kommer bli stor som en häst”.
Men inom en halvtimme satt vi alla tre inpackade i Opeln på väg hem …


Novellen Bobo är här! finns utgiven som e-singel på Danje förlag. Den finns att köpa på BokusAdlibrisDito och andra ställen där man köper e-böcker. Precis som de andra novellerna går den också att låna på många bibliotek.

1 tanke på “Bobo är här!

  1. Ping: ”Bobo är här” ute som e-bok | Noveller av Mårten Dahlrot

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s